Skolhemmet i Jinka, Etiopien

Den som besöker Omodalen i sydvästra Etiopien känner sig förflyttad till en annan tid.  De olika stamfolken smyckar sig på sitt traditionella sätt samtidigt som unga pojkar bär på moderna maskingevär för att försvara sina djur från boskapstjuvar från grannsatammarna. Varje år dödas många människor i strider mellan de olika folken. Här har utbildning ingen hög status och det är bara en mindre grupp som går i skolan. De unga pojkarna får tidigt vakta djuren medan flickorna får hjälpa till hemma då föräldrarna anser att deras barn inte har någon nytta av att gå i skola.

Det var svenska missionärer som startade de första skolorna i detta område då de såg utbildning som en nyckel till utvecklingen i denna mycket fattiga och underutvecklade del av Etiopien. De ungdomar som vill studera måste ofta lämna sin hemby för att fortsätta skolan i områdets huvudort, Jinka. Här får de bo på internat och för många blir denna nya miljö en inkörsport till missbruk och andra problem.

I början av 1990-talet byggde missionen ett skolhem med stöd av PMU där ungdomarna får bo i en varm kristen miljö, för att möta detta behov.

På skolhemmet finns det 25 ungdomar i åldrarna 10 till 18 år. Tidigare var det bara pojkar, men ledningen har beslutat att arbeta för en jämn könsfördelning och nu finns det sju flickor på skolhemmet.

I hembyn finns det bara människor från samma stam, men här får de dela livet tillsammans med ungdomar från andra stammar. Eleverna kommer från sex olika stammar – tesmay, bena karo, nyangaton… - och en viktig uppgift för skolhemmet är att ungdomarna ska lära sig att leva även tillsammans med dem som betraktas som deras fiender.

Eleverna går i statens skolor antingen på förmiddagen eller på eftermiddagen. Sin fritid tillbringar de på skolhemmet där de kan få hjälp med sina studier. Tillsammans med skolhemmets föreståndare Tesfaye Adamasu har de också fått ansvar för olika dagliga sysslor. Genom att ha ansvaret för en liten åkerlapp får de också lära sig mer om växter och odling. Undervisning i bibeln och kristen gemenskap är också ett viktigt inslag i livet på skolhemmet.

På skolhemmet får de mat, kläder, sjukvård och mediciner och hjälp med resekostnaderna hem i samband med loven.

Då jag besökte skolhemmet förra året möttes jag av en positiv stämning och en glad grupp ungdomar. De berättade om vad skolhemmet fått betyda för dem och hur det hade påverkat deras sätt att tänka. En pojke i övre tonåren berättade att hans familj hade dödat många människor, men att han nu hade fått möta Jesu kärlek och att detta hade förvandlat hans liv.

När man kliver in i ett elevrum möter man ingen lyx precis. Cementväggarna är grågröna och man ser ett par våningssängar av järn med skumgummimadrasser, som i flera fall saknar överdrag. Här finns en eller två små slitna bord och ett par stolar där eleverna kan sitta och jobba. De få tillhörigheterna ligger i små högar vid väggen då det saknas skåp.

För 250 kr i månaden får Adka, Lorot, Fekera, Ebolla, Bali och alla dom andra ungdomarna på skolhemmet i Jinka chansen till utbildning och ett nytt liv. Det handlar om en ganska billig investering från människor långt borta i Sverige, som ger ungdomar i Etiopien en ny framtid. Levnadsförhållandena är primitiva, men här får man chansen att lära sig många nya saker för att i framtiden kunna få vara med och ge människorna i detta fattiga område en ljusare framtid. Många gamla elever finns nu i ledande positioner i samhället, så satsningen har gett och ger resultat.

Text och foto: Enar Olsson

Korta berättelser från skolhemselever

Att bo och leva tillsammans bryter ner fördomar och får ungdomar att förstå att fast de kommer från stammar som är fiender med varandra så är har de mycket gemensamt. På skolhemmet i Jinka i Etiopien knyts vänskapsband, som ger hopp om en bättre och ljusare framtid för stamfolken i detta mycket fattiga område där stamkonflikter hör till vardagen.

Låt mig kort få presentera fyra av de 25 ungdomarna som bor på skolhemmet:

Olka Roro är en pojke på 18 år. Han har nyligen börjat skolan och går i andra klass. När han var mycket ung blev han bortgift av föräldrarna mot sin vilja. De vill att han ska ta hand om familjens kor, men Olka ville gå i skola för att lära sig läsa och skriva. Hans dröm är att bli evangelist.

Gaimo Teso är en flicka på 14 år. I oktober började hon i tredje klass. Föräldrarna vill att hon gifter sig så att de kan få 15 kor i betalning för henne, men Gaimo tycker att hon är för ung för att gifta sig och vill först få en utbildning. Hon tycker, att tids nog kan det bli dags för giftemål och för hennes föräldrar att få de 15 kor som hon anses vara värd. Hennes önskan är att få gå ut skolan och sedan få jobb som lärare eller kontorist.

Amach Maya är en flicka på 10 år. Hennes mamma lät henne få börja skolan, men då blev pappan så arg att han nästan slog ihjäl mamman. Det ordnades då så att Amach fick lämna sin hemby och flytta till skolhemmet i Jinka. Hennes dröm är att bli lärare.

Semara Uche är en pojke på 16 år. Han går i klass 11 och är mycket duktig. Hans dröm är att fortsätta på universitetet och bli läkare. Då han var liten dog hans pappa, men hans mamma försökte på olika sätt uppmuntra honom och hjälpa honom att få gå i skola. Även församlingen i hans hemby hjälpte honom att studera upp till klass 7. För att kunna fortsätta sin utbildning kom han till centralorten Jinka där han nu har fått bo på skolhemmet i tre år.

Olka, Gaimo, Amach och Semara är fyra ungdomar från fyra olika stamfolk i Omodalen. De bor på missionens skolhem i Jinka i sydvästra Etiopien. De har hunnit olika långt i sina studier, men det är en sak som de har gemensamt; de vill gå i skolan, skaffa sig en utbildning för att sedan, som lärare, läkare, sjuksköterska eller evangelist kunna hjälpa sitt eget folk att få ett bättre liv.

De tycker alla, att skolhemmets policy med max fem elever från varje stam är bra. Att leva tillsammans på detta sätt har lärt dom, att fast de kommer från olika stammar är dom väldigt lika varandra. Detta är en mycket viktig lärdom i ett område där de olika stamfolken ligger i konflikt med varandra och mord och överfall är en del av vardagen.

Tack vare hjälp från PMU InterLife och Enakyrkan får dessa 25 ungdomar, 13 flickor och 12 pojkar, en chans att gå i skolan, mat, kläder och mediciner. Skolhemmet fungerar som ett verkligt hem för dem där de får kärlek, gemenskap, undervisning och social träning. Tack vare detta fadderstöd kan de drömmar som Olka, Gaimo, Amach, Semara och de andra har en dag bli verklighet.

Bilder >>>

<<< Tillbaka